söndag 26 januari 2014

jag funderar en del på det här..

Bild lånad härifrån..
Vill ta upp ett ämne jag ofta tänker på men aldrig nämnt på bloggen, mest skriver jag ju om det enkla och det vackra och om vardagliga ting såsom mat, shopping eller nån löprunda..

Nåt att grunna på kanske, till morgonkaffet. Alla ser vi ju och lägger märke till tiggarna som ofta sitter utanför affärer eller längs köpgatorna. Jag undrar hur de har det och hur det kommer sig att de sitter där med sin mugg och var de sover om natten. Får de äta sig mätta? Sover de gott eller är det ständigt kallt och finns det möjlighet att borsta sina tänder eller ringa sina barn? Den dag de bestämde sig för att lämna sitt land och på något sätt ta sig till Sverige - hur långt ifrån är drömmen om Sverige och vad de ville uppnå här mot vad det blivit?

Jag stöter ofta på en kvinna vid köpcentret och jag har förstått att hon kommer från Makedonien och hon har fyra barn. Gissar att hon är strax över 60 men ålder är svårt speciellt på en person jag aldrig sett gå eller hört prata. Hennes tänder är skruttiga men hon har snälla ögon. Av våra korta samtal vet jag att sina pengar sätter hon in på banken och skickar hem. Hur blev det så? Det finns ju dem som tror att det handlar om kriminalitet och att det är dem som skor sig på den här kvinnans (och andras pengar) men är det verkligen så? Jag och ingen jag känner kan deras språk så hur ska vi kunna veta hur det blivit som det blivit?

Igår gav jag henne 40 kronor i två skrynkliga tjugolappar jag annars köpt nåt annat för. En bit ost eller kanske en tidning. Ett par strumpor eller godis till barnen. Småsaker för mig, mat i magen och en slant till barnen för henne. På ICA handlade jag plättar och en drickyoghurt till henne, jag gav henne en ny tandborste och en tub tandkräm. Gjorde det mig till en bättre människa? Nja, marginellt enbart för jag kan liksom inte släppa tanken på att beloppet jag gav henne är så väldigt väldigt litet och är det den hjälp hon behöver? Det finns många tiggare på gatorna idag och jag ger visst en sedel till någon ibland men inte så ofta så jag vill verkligen inte ställa mig i en alltför god dager här men ändå..

Det är ju så mycket politik i det här och jag inser ju att frågan inte alls är enkel.

Just den här kvinnan igen.. Jag undrar om det finns en väg ut ur tiggeriet och en väg tillbaka till ett liv som hon förhoppningsvis och säkert levt innan. För jag kan inte för en sekund tro att tiggeriet är nåt man vill göra, att sätta sig med en pappersmugg utanför ett köpcentrum och be om femkronor och nån tjugolapp kan ju inte vara lönsamt (en del tror ju det!?) men var slutar en sån historia? För så som det är just för den här kvinnan, och andra, så såg säkerligen inte hennes dröm om Sverige ut!

Ja, jag vet inte nåt egentligen.. Känns bara som ett viktigt ämne.. Vad tycker du?


14 kommentarer:

  1. Viktigt ämne att diskutera. Tror det är en svårt balansgång. Hörde nån forskning som pekade på att man gynnar/uppmuntrar tiggeriet genom att man skänker till dem. Och jag såg själv en morgon en äldre kvinna som satt och tiggde. Samma kvinna som på eftermiddagen stod upp bredvid en yngre man och gav honom muggen med pengar. Jag uppfattade det som om det inte var några vänliga tongångar dem emellan. Trots allt så finns det ju säkerligen såna som du beskriver. Såna som faktiskt har det riktigt tufft och försöker med alla medel att skapa en bättre tillvaro för sina barn. Får de verkligen ingen hjälp av socialtjänsten?! Eller får de det också?

    Och var sover de? På vår vandring på Stockholms gator i fredags kväll såg vi två män sova, inrullade i en trave filtar på två lastpallar, på var sin sida om gatan. I kanske 6-7 minusgrader. Som sagt, svår balansgång, och jag är kluven.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  2. Jag såg en bild i Expressen igår på hur en svensk kvinna pekar finger åt en av alla de som sitter med en pappersmugg i handen,
    Det säger en del om hur skev bild folk har av den här frågan...

    Jag tror inte att någon frivilligt utsätter sig för att sitta och där och få våra småpengar för lathets skull.
    Dom flesta är romer, och romer har lägre status än avfall i en del av de länder dom bor i.
    Dom får inga anställningar, dom får inga bidrag (det finns inte ens i de flesta av de länderna)
    Om det inte finns ett socialt skyddsnät, hur gör man då?
    Jag har sett hur dom behandlas i sina egna länder. Hur människor spottar efter de barn som letar i soporna efter något att äta.
    Jag förstår att man i det läget blir desperat och gör vad man kan för att överleva och få sina barn att överleva.
    Att sälja sin kropp, tigga eller bli kriminell ligger nära då.
    Det skulle det nog göra för oss också om vi behövde leva i det dom lever i.

    Sen finns det förstås alltid människor som utnyttjar det. Det kan vi aldrig komma ifrån.
    Jag tycker att man ska tvinga eu-länder att lösa det här problemet.
    Om vi nu slår oss för bröstet och kallar oss en union så har vi också en skyldighet att leva efter vissa regler.
    Det borde gälla alla deltagare. Mycket handlar om att "man" fortfarande tillåter diskriminering av folkgrupper.
    Det här är min egen åsikt, det finns förstås många delar av det här som jag inte vet något om.
    Men jag vet att jag aldrig kommer att spotta på eller peka finger till någon som har det sämre än jag.
    Oavsett anledning. Alla människor har ett värde.

    Jag tycker att det är fint att du tog upp det!
    Kram Hannis
    Ps. Nu blev det en lång kommentar, sånt här får igång mig...

    SvaraRadera
  3. Svårt ämne det här! Jag har svårt att hantera dem. En del av dem är fattiga och i behov av våra pengar. Andra styrs av ligor, ngt man inte vill stödja. Som sagt svårt. Ha en fin söndag

    SvaraRadera
  4. Det där är jättesvårt, jag brukar ge särskilt till en kvinna som brukar sitta på samma ställe. Men så var det också någon som sett hur hon gav pegarna till någon man som kom. Precis som jag såg att nån annan skrivit här i kommentarsfältet. Jag känner mig alltid så skyldig när jag går förbi någon... Jaa svårt...

    Önskar dig en fin söndag //Kram Jenny

    SvaraRadera
  5. Min åsikt är ganska klar, jag vill inte se tiggare på gatorna! Jag vill att varje land tar ansvar för sina medborgare och ser till att de
    får mat i magen och tak över huvudet. Ingen människa ska behöva förnedra sig så lågt att de ska behöva ligga på knä på en
    kall trottoar och vädja till andra människors välvilja. Resurser finns, det handlar om hur de används.
    När jag nyligen var i Uppsala låg en äldre kvinna på knä på den kalla gatan. Jag gav henne en relativt stor slant och hon välsignade mig, pekade på korvkiosken i närheten och sa "please grill". Jag blev nästan lite sur, hon hade ju fått pengar.
    Efteråt kom jag på att hon kanske hade någon som bevakade henne och inte fick ta av pengarna till en grillkorv.
    I vems ficka hamnade pengarna hon fick? Många tankar kommer och går i det här ämnet. Det handlar ju om hjälpa med både hjärta och hjärna. Tar samhället ansvar för dessa människor så kan de inte utnyttjas av ligor, så där är jag tillbaka till min första mening.
    Tack för ett Bra inlägg!
    Kram M.E

    SvaraRadera
  6. Jag har vid tillfällen sett män parkera sina bilar, ta med kvinnan ur bilen och sätta henne utanför affärer.......

    Men självklart finns det människor som VERKLIGEN har det svårt, som blir svartmålade pga detta. Det är verkligen ett svårt ämne/samhällsproblem att hantera. :((

    SvaraRadera
  7. Man kan verkligen känna sig kluven. Vår Johanna bodde i Göteborg en tid och hon var så förvånad över hur dom kunde ligga på knä hela dagen. Dom rörde sig inte sa hon. Vi har oxå sett kvinnor som kommer och sätter sig med sin mugg, som bytte jacka till en sämre modell och la en filt över dom snygga jeansen och skorna så att dom inte syntes. Tyvärr är det lätt att dra alla över en kam för att slippa ta ställning. Det är lättare att rycka på axlarna och gå förbi. Kram Anita

    SvaraRadera
  8. Ja du. Stort ämne med många tankar. Jag kan känna mig kluven då jag ser dessa stackare. Är det på riktigt eller? Ha sett kvinnor som suttit och tiggt för att senare knalla in på systemet för att köpa alkohol. En kvinna blev erbjuden en brödlimpa och ett gäng bananer. Hon skrev efter den snälla damen och kastade maten i gatan. Tyvärr möts man så ofta av detta att man inte kan se de riktiga stackarna i ögonen. Ibland ger jag ett bidrag, ibland inte. Försöker bidra på annat sätt med att skänka saker till stadsmissionen eller köpa de hemlösas tidning. Hua mig, vi ska vara glada att vi har det så bra.
    Stor kram Kristina

    SvaraRadera
  9. Vilka människoöden. Så tragiskt. Mår dåligt när jag inte lossas se dem. Såg på Nyheterna att ni i Linköping ska starta ett härbärge genom en kyrka. Bra jobbat! De måste bort från gatorna.

    Kram Anna

    SvaraRadera
  10. Åh, jag håller med dig. Det är någonting som upptar mycket av mina tankar. Varje gång jag går förbi en tiggare på stan så går hjärtat sönder en smula. För vilket människovärde är det att sitta timme efter timme, dag efter dag i kyla, blåst och regn och hoppas på att någon väljer att se, väljer att hjälpa... Det är ingen som sitter där frivilligt, det är ingen som ser en annan utväg... Jag kan inte hjälpa alla jag går förbi (men jag kan hjälpa någon varje gång) och det gör mig grymt ledsen

    Kram Anna

    SvaraRadera
  11. Så bra skrivet av dig! Jag har läst alla kommentarer ovan, intressant! Det är en svår fråga såklart och man kan inte ta alla över en gräns! Men jag har själv sett när dessa tiggare hoppat ut från bil, en fin bil om det nu skulle göra skillnad! Mat och saker sägs det att de inte är behov av! Jag tror att det är ligor bakom allt så den personen som sitter på gatan får nog inte ta stor del av det insamlade, därav de inte behöver/vill ha mat!

    Kram Sandra

    SvaraRadera
  12. Fint av dig att skriva om det här.. Ser det också ofta och man har ju många tankar och medkänsla i det här ämnet. Jag har också gett en del pengar och köpt värktabletter till en tjej som ville ha. Känns så tokigt när man själv åker hem med flera påsar mat och dem inte har för dagen.. Hmm vill ju göra mer för andra, vi skickade ett paket med barnkläder, välling och blöjor till en familj i julas.
    Kram

    SvaraRadera
  13. Oj, så svårt...och så viktigt sen!! Nu önskar jag att det vore så enkelt så man kunde skilja tiggare från tiggare...Och att det finns folk som utnyttjar andras människor utsatthet, ja det är så skrämmande, och tyvärr inte heller ovanligt, vad det än gäller. Men ser man människan bakom muggen, ja då är det bara sorgligt, det finns inget människovärdigt i att sitta där, tror ingen vill det. För det är inget enkelt sätt att tjäna sitt uppehälle på. Men någon lösning på problemet, nej det har jag inte.
    Sen var det trevligt med nya besökare på bloggen, välkommen säger jag!! Och hit kommer jag att återvända!!
    Ha en bra start på veckan!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  14. Ett sånt viktigt ämne att ta upp. Det gör ont i mig att se dem, oavsett anledning till varför de är här, till varför de tigger. Kram.

    SvaraRadera