Under en av våra promenader gick vi förbi den skola där barnen i familjen jag jobbade för gick i skola. Grabbarna var 4 och 6 då och jag räknade ut att de är 21 och 23 idag, de är alltså äldre nu än vad jag var som då 19-årig au-pair från Sverige!
Jag är facebookvän med mamman i familjen men har annars ingen kontakt. På facebook har jag sett några foton på familjen och grabbarna, nu som vuxna. De är sig lika, fast vuxna! Livet är ganska mycket så tycker jag mig upptäcka ju fler år som går, människor passerar in och ur varandras liv och det är inte enkelt att hålla kontakt med alla fast än man skulle vilja! Åren går och ooups, fort går det också. Det gäller ju både människor man jobbat med, pluggat med eller på andra sätt lärt känna.
Jag har ju nära vänner och en underbar familj så det är inte att jag saknar människor i mitt liv, tvärtom. Men vissa tillfällen blir det så tydligt att det förflutna är just förflutet - det går liksom inte att bevara det på annat sätt än i sitt eget sinne. Eller? Desto större anledning att njuta av nuet, helt enkelt. Känner ni igen er i det jag beskriver, eller är det bara jag?
Jag höll mest i kameran själv men här har jag fastnat på ett kort, framför huset jag bodde i. Familjen bor inte kvar, det vet jag från tidigare. Annars hade det varit fint att plingat på dörren, sagt hej och kanske stannat kvar på en fika?
Mycket trafik, bussar och taxis och flotta bilar.
Och vackra blommor, våren ligger verkligen lite före i London.
Och förstås, en make som gillar öl missar inte chansen till en Guinness på eftermiddagen.
Turist, javisst. Bilderna på the Tower Bridge och Big Ben är tagna från en kanalbåt vi åkte.
Hur många kort och brev skickas nuförtiden?
Njut måndagskvällen!!