onsdag 12 februari 2014

storsint - i vems ögon?


Jag vill vara en storsint människa och jag tror att jag är det rätt ofta. Kanske ofta och ibland men säkert inte aldrig. I morse var jag det inte och det erkänner jag villigt, till och med ägnar jag dagens blogginlägg åt det..

Jag nämnde ju att maken kom hem efter mer än en veckas jobb på annan ort och det är klart att jag sett fram emot att träffa honom och att barnen får krama pappa men det finns en del i mig som också sett fram emot egentiden efter flera dagar av bara mamma-tiden. Då ser jag fram emot åkatidigttilljobbet-chansen, gåenrundapåstanefterjobbet-chansen och kanske en löptur ikväll igen-chansen. Ser fram emot att ha möjlighet att inte lämna varje dag på förskola och skola och sen stressa för en tid på jobbet. Jo, sånt har jag sett fram emot och kanske är ni likadana? Eller, jag tror att många av er skulle se fram emot samma saker.

Så. När. Han. Blir. Liggande. I. Feber. Sjuk. Då är jag inte så storsint att jag enbart tycker synd om honom och rusar till affären för att köpa halstabletter och ingefära för att koka te åt min krake man. Nä. Jag tycker lite synd om mig själv också som får dra lasset några dagar till. Och hoppas att vi andra inte ska drabbas av baciller han och alla hans kolleger visst skaffat sig.

Men men. Köppizza till barnen och sallad till mig blev middagen och de höll sams nästan hela kvällen. Kanske nätshoppar jag nåt innan jag somnar. Det gäller att se det fina i tillvaron, ändå. Och det är ju bara feber. Det går snart över.

Sov gott!

6 kommentarer:

  1. Så skönt att du är mänsklig=)) För det är klart att man önskar egentid ibland eller annan tid och när det inte blir så så kan man ju faktiskt få känna "blää" en stund. Det blev bra ändå, du såg det fina i tillvaron!

    Kram Hannis

    SvaraRadera
  2. Haha, så kan man absolut känna. Bra att plocka fram känslorna och erkänna dem, för annars pyser de ut på annat sätt.

    Löpträningen du skrev om i förra inlägget - kan bara hålla med. Så värdefullt på många sätt.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  3. Att vara storsint är inte att föredra. Tycker jag. Hoppas du får tid att varva ner och pyssla om dig själv också - och att mannen snart kryar på sig. Kram.

    SvaraRadera
  4. Men ååå... jag vet precis hur du känner det!
    När min man har varit borta en vecka på läger och jag har gjort allt som har med hem och barn att göra, då vill jag ju att han ska komma hem och ta över. Nåde honom om han kommer hem och klagar på att han är heeelt slut och behöver vila. Då blir jag galen!
    Nåja... jag tror nog att du kan vara rätt storsint sara, och så hoppas jag att han piggnar på sej snart, så att du kan få rå om bara dej själv lite.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  5. Kan precis känna igen mig i dina ord. Man har liksom längtat och längtat och så blir man lite snuvad på konfekten. Klart man blir lite besviken. Jag hoppas att din man kryar på sig fort så du kan få din egentid snart.
    Kram Helén

    SvaraRadera
  6. Feber är inget kul. Jag har legat i snart 7 dagar. Hoppas din man snart blir frisk. Kram Pernilla

    SvaraRadera