lördag 26 januari 2013

Hur mycket teknik fixar vi?


Tror inte att vår familj är unik på nåt sätt. Tror att det är fler familjer där både barn och vuxna ägnar en del tid åt dator, surfplattor, smartphones, TV-spel och TV. Vi surfar, spelar, bloggar, lyssnar på musik. Och tar foto. Delar foto. Letar recept och kollar öppettider.

Det är ju inget fel med det egentligen men på sistone har jag känt ett styng av irritation hur osocial man blir mot varann. Vi som lever under samma tak. Det är liksom inget konstigt att ett samtal avrundas med att en telefon åker fram, det kanske kommer ett sms eller det kanske är nåt man måste kolla upp. Som handlar om det vi nyss pratat om. Som gör att vi inte alltid är närvarande annat än i den fysiska kroppen (som för all del tränat med hjälp av RunKeeper). Vet inte men är det nån som håller med? Är jag gammaldags?

Rätt utnyttjat är ju tekniken en jättehjälp för oss men det jag oroar mig för att när vi nyttjar den FÖR mycket. Så genom att ha den bärbara datorn i ett eget rum och lägga telefonerna på en egen plats på nån byrå tror ska vi bättra på disciplinen här hemma. Vi måste återerövra vår förmåga att umgås mer på riktigt. Vi börjar idag!

Och så ska vi spela ännu mer spel. Plockepinn till exempel. Och kort.
Ha en härlig lördag!

10 kommentarer:

  1. Vilket fint inlägg, för precis sådär kan jag känna. Och ibland får jag ångest över vilken värld vi uppfostrar våra barn att leva i. Vi har valt att inte ha någon padda, men när tio kusiner träffas, och fem sitter med varsin så är det inte helt lätt. Men ungarna kan ju snart inte leka och umgås med varandra...!
    Tack för påminnelsen sara... Hög tid att lägga ett extra pussel idag, eller två... :-)

    SvaraRadera
  2. Känner igen det! Mannen o jag har iPhonefria stunder! Han sitter bara vid datorn när han ska betala räkningar! Jag passar på när jag är själv... Lätt att slukas in i cyberrymden... men då borde jag göra annat! Som att städa t.ex!

    KRAM Anna

    SvaraRadera
  3. Känner exakt likadant!! Min son tappar nästan hakan när jag berättar att vi var ute och lekte och använde våran fantasi när vi var små!! (Nu är vi rätt hårda med att det ska lekas ute också) men visst tar denna tekniken över...
    Man måste ju som förälder begränsa spelandet också. Jag anser inte att man behöver spela på en telefon när man har en bilfärd på ca 10-15 minuter då brukar jag säga till min son att han kan räkna bilar eller bara glo ut! :-D

    Ha en härlig lördag

    SvaraRadera
  4. Visst är det asocialt många gånger. Man är inte närvarande i nuet. Det är bara att konstatera. Jag tror på ett sätt att det är utvecklande att kunna hantera flera intryck samtidigt. Men samtidigt tror jag det innebär det motsatta. Jag är kluven. Insåg i julas när vi hade mkt tid tillsammans hur skönt och roligt det var att bara prata och spela spel och umgås. Som i gamla tider

    SvaraRadera
  5. Håller med heeeelt och hållet, det är rätt galet egentligen!! Och ibland undrar jag om inte jag är värst av alla si min familj som ägnar så mycket tid åt bloggen!!! Tänkvärt inlägg!!

    Helgkraaaaam aka

    SvaraRadera
  6. Du har helt rätt. Jag tog bort FB och en del andra appar från min mobil för ett tag sedan för jag insåg att jag satt och pillade på den alldeles för mycket. Det blev som ett tics tillslut. och genast känns det ycket bättre. Men visst finns det att jobba på :)

    ha en fin dag! Kram

    SvaraRadera
  7. Tänkvärt inlägg. Är det något vi diskuterar här hemma med mycket olika åsikter är det just tid vid datorn kontra fysisk aktivitet. Svårt o tyvärr märker jag själv att jag spenderas mer o mer tid vid datorn. Ha en fortsatt härlig helg. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  8. Håller med dig jag med. Herregud, hurdana har vi blivit?
    Jag är inte med i Facebook och tänker inte bli det heller. Men bloggandet älskar jag, har ju nyligen börjat och tycker det är så kul. Någon iPhone har jag inte heller och tänker inte skaffa. Har bara en helt vanlig mobil som jag kan ringa på och skicka sms, det räcker för mig. Där känner jag mig gammaldags men det är ok.

    Må så gott!

    SvaraRadera
  9. PRECIS det här jag också tänkt på. Det är skrämmande tycker jag. Vi är tillsammans, med så upptagna med alla de här apparaterna.
    Man borde bara stänga av allt ibland. Och bara vara, göra saker tillsammans, umgås som man gjorde innan iPhone, iPads, laptops, FB, Instagram och allt vad det nu är.

    Tänkvärt!!!

    KRAM

    SvaraRadera
  10. Jag har lekt med tanken att när vi i sommar sticker iväg på semester lämna dator och IPhone hemma. Tanken är lockande men om jag ska vara ärligt tror jag inte att jag kommer att fixa det!
    Sorgligt men sant...herregud man kan ju tvingas samtala med sin man!

    SvaraRadera