tisdag 8 januari 2013

Stolthet

Här är han, en av mina stora kärlekar här i livet. Han fyller sex år i mars och börjar nu sin sista termin på dagis. Liten blir stor. Just nu blir han extra stor för han håller på att knäcka läskoden. Så himla stort att se sin förstfödde börja läsa! Det är påtagligt hur stolt han själv är också, över att få ljud och bokstäver att gå ihop.

Ni ser på bilden att han läser VAS!? Han förklarar det såhär att han ser att det är ett V och det finns inga blommor som börjar på V och då måste det vara VAS. För VAS börjar på V. Såklart - nånstans ska man väl börja ändå?!

12 kommentarer:

  1. Funkar ju alldeles utmärkt!

    Kram Lena

    SvaraRadera
  2. Så klokt och så sött. Jag tycker tiden går på tok för snabbt när de gäller de "små".
    Kram

    SvaraRadera
  3. Vi hänger med in i den nya bloggen!
    Kram
    Melody med matte

    SvaraRadera
  4. gulligast... väntar & väntar på att Hilma ska komma på hur man gör, men snart så! Tänk vad stora de är, skolvärlden känns alldeles overklig och avlägsen. Kanske mest för mammahjärtat!

    SvaraRadera
  5. Klart man är stolt mamma! ;)
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
  6. Haha Vad klok han är din son! När mina barn var små, typ 3 eller 4 år så skrev jag små lappar med ord och placerade dem överallt i huset: STOL klistrade jag fast på stolen, FÖNSTER på fönstret osv. Då lär dom sig tidigt känna igen hur man skriver orden. Det funkade jätebra. Men vi hade också liknande böcker.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Så stolt som jag har känt mig då de lärt sig läsa slår det mesta. Även första steget. Faktiskt. Att börja gå handlar mest om en tidsfråga. Om bekvämlighet tror jag. Det kommer när det kommer. Den som inte kan läsa när sexårs börjar eller under det året, blir kanske inte mobbad, men det blir så påtagligt att man ligger efter. Det kan sätta sådana spår. Så grattis. Underbart. Förstår din stolthet

    SvaraRadera
  8. Det är det roligaste. När de börjar läsa. Tänk vilken värld som öppnar sig... :)

    SvaraRadera
  9. Åh, så skönt att veta att du "fortfarande bara är sara" *ler* Superfin head!

    Tack för att du sa till mig :)

    kram kram Malin

    SvaraRadera
  10. Förstår att du är så stolt så nästan mammahjärtat spricker. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  11. Ja, det är en speciell känsla som man får när man ser att ens barn håller på att knäcka läskoden. Jag minns fortfarande hur det liksom bubblade i magen på mina barn när de insåg att något höll på att hända med deras utveckling. Den totala glädjeyran som uppstår och stoltheten som infinner sig...både hos barnen och deras föräldrar!

    Du har en fin blogg och nu har jag äntligen lagt till dig på min lista. Man vill ju inte missa dina härliga inlägg.

    Hoppas att du får en bra dag!
    Kramelikram Veronica

    SvaraRadera
  12. Hej vännen!
    Fin sida, varförbytte du?
    Måste göra något åt min med.....
    Kram

    SvaraRadera