tisdag 25 juni 2013

pratkvarn



När treåringen var liten, runt året, så fick hon diagnosen glutenintolerans. Att vara glutenintolerant är ju egentligen inte så farligt som länge man inte äter det som kroppen inte tål; vete, korn och råg. Innan vi visste att det var glutenintolerant hon var så oroades vi över dålig aptit och mycket kräkningar, låg viktuppgång och jobbig mage. Inte ville hon gå och inte ville hon prata, energin var helt nere på noll ett tag.

När vi väl kunde ge henne mat hon tålde då ändrades allt till det bättre, snabbt. Lycka!

Men när hon la mycket energi på att växa och komma ikapp fysiskt, då orkade hon liksom inte också lära sig prata utan mellan ett och två och ett halvt års ålder var hennes minspel helt obetalbart. Snacka om konsten att göra sig förstådd utan att prata! Vi till och med hade samtal på förskolan om hur vi tillsammans med personalen skulle ha strategier för att försiktigt få henne att börja prata.

Nu, nu är hon snart tre och ett halvt och orden tar aldrig slut. Finns så mycket hon vill säga hela tiden! Underbart! Men det här med miner och gester, det sitter fortfarande i och det kan man se lite grann på dagens bilder…

Edith!!

15 kommentarer:

  1. Som vanligt, jättefina bilder på barnen! Å du, va härligt med en pratkvarn:-)

    SvaraRadera
  2. Minspel är helt underbara!
    Men skönt att hon tjötar som aldrig förr. :-))

    SvaraRadera
  3. Blir så glad av att höra hur oro o annat utvecklar sig till det positiva!! Ditt lilla charmtroll är så söt!!

    KRAM!! Anna

    SvaraRadera
  4. Hon är sååå söt det lilla charmtrollet. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  5. Min treåring väntade också med att prata, men nu gör pratar han tills mina öron kroknar! Härligt...
    Hon är allt en liten söting den där Edith!

    SvaraRadera
  6. Vad underbart när det släpper.. Härliga bilder!
    Ha fina kvällen, kram

    SvaraRadera
  7. Åh vad härligt!
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
  8. Ha ha så härliga bilder och jag förstår precis hur det låter hos er, kanske tur hon tog tid på sig, så ni sälva hinner med.
    Kram helena

    SvaraRadera
  9. Vilka härliga bilder! Så söt hon är, vilken tur att ni fick reda på att det var gluten som gjorde att hon inte mådde bra.
    Må så gott! Kram Jennifer

    SvaraRadera
  10. Såååå söt!!!
    Galet det där À pratar från det att han vaknar till det att han somnar, förstår inte hur han orkar;0)
    Kram

    SvaraRadera
  11. Men jesus, vilka ögon! Såå söt tjej! Och vad skönt att hon kommit i kapp sig och verkar ta igen det med råge ;) Här har jag i alla fall två pratkvarnar! Tyvärr hänger jag inte riktigt med på allt ännu... hihi..

    Tack för superfin kommentar hos mig, känns kul att "hitta tillbaka" lite. Och jag en hel del att läsa igen ;)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  12. Underbart är det! När orden kommer och man ser hur deras värld blir större i takt med att de kan berätta om den :)

    Söt är hon också. Som socker!

    SvaraRadera
  13. :D Härligt! Ja, ibland förundras man över att det kan finnas så många ord och att det finns så mycket att undra över. varför? tar liksom heller aldrig slut.

    kram kram Malin

    SvaraRadera
  14. Fina bilder på en supersöt tjej! Jo men kroppsspråk kommer man långt!

    Kram Malin

    SvaraRadera
  15. Finns nog inget finare!! Det där har jag hört fler säga - att man väntar och funderar och så plötsligt väller orden fram!

    SvaraRadera