tisdag 10 september 2013

mina mammatankar

Vet ni, varje dag går jag en match mot mig själv. Matchen handlar om att kombinera ett krävande arbete med att också vara en så bra mamma som möjligt. Och att vara fru och vän och husägare också förstås men det är mammamatchen jag ständigt tänker på. Den pågår liksom hela tiden, så himla påtagligt. Det är så mycket jag vill göra och det gäller hela tiden att tänka, och välja. Jobba, fixa hemma, träna, umgås.. Alla val, hur påverkar det tiden med barnen? 

Jag väljer och ges chansen att jobba som chef i en statlig myndighet och jag vill göra ett bra jobb. Det är roligt! Utmanande.. Jag har mycket ansvar men också mycket möjlighet att styra mina tider. Att jobba som chef är svårt att göra på deltid (jag har provat..) så för att klara av uppdraget är det heltid som gäller. Hemma växlar vi uppgiften att hämta och lämna barn men vet ni att varje gång jag kommer hem först när middagen står på bordet, då är det nåt i magen som känns konstigt.. Jag var nån annanstans.. Det är ju just nu hon är tre och han är sex och de är så himla fina. Var och en för sig men också tillsammans. Tiden rusar. 

Så för att få ihop pusslet åker jag vissa mornar så tidigt så ingen ens är vaken, då kan jag hämta tidigare på eftermiddagen. Vissa kvällar jobbar jag hemma för att kunna lämna dem lite senare på morgonen och slippa stressa. Jag hittar mina knep för att få så mycket tid med barnen som möjligt. Försöker att inte använda för mycket dator och telefon när vi är tillsammans. Men vet ni idag, då har jag tagit ledigt! En strödag att bara vara hemma med de två barn jag är lycklig mamma till. Känner mig privilegierad!

Det är ett pussel och jag skriver inte detta för att göra mig till martyr, det är bara en beskrivning av ett livspussel som pågår precis hela tiden. Och jag vill inte vara utan det! Och när barnen växt upp och mina egna rynkor blivit djupare, då vill jag kunna stå för de val jag gjort och inte i efterhand önska att jag gjort annorlunda. Hur lyckas man?

Hur tänker ni - hur får ni vardagen att rulla?


18 kommentarer:

  1. Första barnet - ingen stress. Med andra barnet blev det så påtagligt hur svårt det var att få tid till allt man ville göra. Det dåliga samvetet knackade konstant på axeln. Jag mådde så dåligt. Vi bestämde oss för ett tredje barn, flytta till hus på landet och att jag skulle säga upp mig för att vara hemma några år. Det bästa val vi har gjort. Sedan skedde olyckan och livet blev inte riktigt sig likt. Molly kom och vi blev fem igen. Jag har ju pluggat många år under den här tiden och det har varit perfekt. Att kunna styra sina egna tider. Nu har jag två tonåringar och Molly som är sex. Den dag jag får jobb, får hoppas jäkligt snart, blir det inte samma stress. Visserligen är det mycket aktiviteter och de vill jag gärna vara delaktig i, men den där känslan av att missa något. Den har försvunnit.
    Ni är priviligerade. Det är vi också. Det här funkar ju inte för alla. Alla kanske inte vill eller förmår att leva så här. Men jag vill inte leva på något annat sätt. Familjen kommer alltid först.

    SvaraRadera
  2. Intressant inlägg och vi känner säkert igen oss, alla vi mammor här ute.
    För mig har valet varit enkelt. Vi fick barn sent( jag var 37 och 40) så vi hade hunnit göra så mycket innan de kom. Jobba heltid, resa och allt sånt där. När Vera föddes så bara kände jag att jag ville ta vara på småbarnstiden, ville absolut inte lämna henne på dagis vid 1,5 år som många gör. Jag som aldrig längtat efter barn eller velat ha barn ändrade helt mitt fokus. Både Vera och Frans var ca 2,5 år när de började på förskolan så jag har varit hemmamamma länge vilket känts som det rätta för mig.
    Nu jobbar jag halvtid och knappt ens det ibland. Vårt val. Mer tid och mindre pengar. Vi lever nära djur och natur. Vi är friska. Det behövs inte mer.

    Kram
    //bara anna

    SvaraRadera
  3. Du skriver så klokt att jag blir alldeles tårögd. Livspusslet är svårt. Att bejaka sig själv och göra karriär, att hinna träna. Sova. Att vara en bra mamma. Närvarande. Att vara en bra hustru. Syster. Vän. Det är en svår balansgång. Kram.

    SvaraRadera
  4. Så himla svårt att få ihop livspusslet, kloka ord kram Diana

    SvaraRadera
  5. Jättebra inlägg Sara! Jag har tänkt mycket på det där just sista tiden att jag vill räcka till för alla tre tillsammans och var och en för sig...

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  6. Åh som jag känner igen mig i det du beskriver! Du är så klok och insiktsfull och utan tvekan en helt fantastisk mamma och chef trots det dåliga samvete som gör sig påmint alltför ofta! Kram på dig

    SvaraRadera
  7. Du är inte ensam, jag känner igen mig! Iaf nu när pusslet startat efter mammaledigheten... Vi har ju åtta år mellan barnen och just nu med aktiviteter, kompisar ja vad det nu är så känns det som fokus ligger på äldsta barnet just nu!
    Jag har valt att jobba heltid nu när jag fick ett nytt jobb på jobbet, min man jobbar skift, vilket innebär att han har minst 2-3 fridagar i veckan, och är då hemma med minstingen och när äldsta kommer från skolan! Så för barnens skull så tar min man den delen, men vem vet skift schema kan ändras och då väljer jag nog att gå ner i tid.
    Dom dagar han är hemma så åker jag tidigare till jobbet, samlar på mig "lite tid" för att sen dom dagar vi jobbar båda två kunna smita hem lite tidigare!

    Kram till dig och ett bra inlägg
    Sandra

    SvaraRadera
  8. ja, hur lyckas man...?! jag gör precis som du, jobbar hellre tidigt på morgonen, så att vi får eftermiddagen tillsammans. Sen försöker jag att blogga, sy och göra mina grejer när barnen har gått och lagt sej. Inte alltid så lätt, men jag tror och hoppas att barnen upplever oss som närvarande föräldrar. Men sen ska man ju hinna med allt det där andra med... ja, hur gör man?!

    SvaraRadera
  9. Det är inte alltid lätt att finnas till för allt och alla. Jag tycker du gör ett bra jobb som försöker pussla ihop tiden så att ni får så mycket tid tillsammans som ni vill. Om ditt jobb är en spännande utmaning som gör dig glad och stolt så kommer dina barn också ta del av det. Bara var den bästa du kan i varje situation.
    Kram Helén

    SvaraRadera
  10. Jag tänkte precis som du när barnen var yngre. Nu känner jagä inte så. Det gjorde ont i mig att inte vara närvarande mina barn, mentalt och fysiskt.jag och maken downshiftajde lite. Inget jag ångrar idajg alls. Nu känns det att det finns mer eget utrymme igen. Gå på dkin inre känsla . Kram Nilla

    SvaraRadera
  11. Men vilken tur att du har flexibel arbetstid, då finns du ju nära barnen när de behöver dig som mest.
    Jag har ju alltid jobbar skift och mest natt, men det mådde jag inte bra av eftersom jag inte sov, men jag har alltid funnits när barnen var små, om än trött. Jag tror inte du ska ha dåligt samvete, jag tycker det verkar som dina barn ändå får mycket mammatid och barnen mår också bra av att träffa andra människor på dagarna, så fortsätt som du gör om det känns ok.
    Kram Helena

    SvaraRadera
  12. Vardagen är allt knepig.. Jag tror på att man är närvarande när vi väl är med barnen. Sen om dem är några mer timmar på dagis tycker jag är helt ok. Skönt att du kan styra dina tider lite som chef, det kunde inte jag därför får min "chef" tjänst vila ett tag så nu jobbar jag runt 85%, det funkar bäst för oss med mannens företag oxå. Det där samvetet och stressen över att man vill så mycket örsöker jag komma underfund med.. Du gör ju alltid så gott du kan!!
    Fin kväll, kram

    SvaraRadera
  13. Kommer ihåg när man var småbarnsförälder hur svårt det var att pussla ihop det ibland. En tid var jag dagmamma själv och då var allt toppenbra tyckte både jag och ungarna.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  14. Ja, nog är det pussel allt. Det finns så mycket man vill hinna med, så mycket man vill göra. Jag försöker nu att tänka att jag hinner det jag hinner, sådant som inte är akut nu får vänta. Det kan leda till att det blir stökigt och rörigt hemma, vilket i sin tur kan få mig att känna mig stressad, men jag måste lära mig att leva med det för vi får inte ihop det annars utan att vara tolstressade. Och så får man väl tänka så som du gör, att när man är med barnen så ger man den all sin uppmärksamhet och lägger undan dator och telefon. Och man gör så gott man kan och jag tror det gäller att försöka vara nöjd med det.
    Det låter som att du får till det bra tycker jag, du är bra på att vara både mamma, chef och fru, det är jag säker på!
    Kram Jennifer

    SvaraRadera
  15. Så fint du skriver! Det är verkligen inte lätt att få ihop allt när man jobbar. Själv har jag valt att vara hemma 1 år till med minstingen. Skönt när man kan göra det som passar en bäst. Kram carolina

    SvaraRadera
  16. Jag känner igen dina tankar... åren går så fort! Känner samma sak än idag fast de är 18 o 24! Oron för barnen... att inte räcka till! Du är inte ensam om dina tankar. Tror vi är många som känner igen oss.

    Du är en jättebra mamma fru o chef!

    KRAM Anna

    SvaraRadera
  17. Nej det är verkligen inte lätt att få ihop pusslet och det dåliga samvetet får man brottas med jämt! Vilken tur att du kan sluta tidigare eller jobba hemma ibland så barnen får mer mammatid! jag tycker du ska göra det som känns bäst bäst för er, lita på magkänslan!
    Kram viktoria

    SvaraRadera
  18. Så fint skrivet Sara! Känner så väl igen mig, du ÄR sjukt bra på att rodda runt allt. Tänk på vilken tur barnen har som får en närvarande mamma OCH en mamma som har ett utvecklande och roligt jobb. Inte för att de kanske bryr sig om det senare just nu men när de blir lite äldre, kram från Ida H

    SvaraRadera